|
Tilbake til innleggsoversikten Tilbake
til første side Søk på GOLFSIDEN
Les mer
Her kan du legge inn: nytt innlegg
  RealM - 05. May 2006 kl. 07:34 * IP
Dårlig humør
Ser Henrik har problem med humøret, når han ikke slår like gode slag som han selv ønsker. Jeg sliter med det samme. Ødelegge gjerne de neste hullene etter et dårlig slag. Er det andr som sliter med det samme? Ev forslag til hvordan jeg (og Henrik) kan forbedre dette?
|
  Guggen (05. May 2006 07:37) * IP
Se alltid lyst på livet, sa mor og far til meg.
Tenk positive tanker
bruk positive ord
gjør positve handlinger
og det positive gror
visdomsord
Guggen
  Fooore (05. May 2006 08:15) * IP
Punkt 1 ift at dårlige slag ødelegger de neste(!) hullene: Ta deg sammen!
Her er man ute og praktiserer noe som er utfordrende og morsomt, kan hende med venner&bekjente, og så skal man trippe rundt og være sur?? Nope, sorry.
Det er heller ikke mye artig for de man går sammen med at en i flighten surmuler.
Jeg er sint i cirka 2 sekunder etter møkkaslag, så er det neste slag.
  HenrikFan (05. May 2006 08:43) * IP
Helt enig. Personlig synes jeg også det er mye bedre å være sint enn sur. Få ut frustrajonen, gå videre. Ikke la det gå ut over andre.
Og for all del, si unnskyld om du har bannet!
  H (05. May 2006 10:41) * IP
Visdomsordene til Guggen er absolutt bra ord og tanker.
Blir jo det samme som å spille mot en green omgitt av vann. Tenk på å treffe greenen og ikke på å unngå vannet. Hvis siste tanke får dominere så havner du garantert i vannet. På samme måte gror surheten når man surmuler videre etter et dårlig slag
  HBFan (05. May 2006 11:06) * IP
Jeg syns det er helt ok å ta sinnet ut på banen. Nåde den som står i nærheten av meg når jeg har slått et dårlig slag.
Slipp sinnet ut, fyr av noen saftige eder, spark gjerne unna alt som står i veien for deg, men når neste slag skal gjøres må aggresjonen være ute av kroppen. Hvis ikke er du ille ute å kjøre.
  tt (21. May 2006 00:32) * IP
Å skylde på andre hjelper ofte men er kanskje ikke så fruktbart.
Å trampe med begge beina, utenfor greenen, hjelper.
Å lage divot av en tust med lærwedgen, i rougen, hjelper.
OG Å PUSTE, HJELPER!!
  jonny (21. May 2006 10:27) * IP
Jeg forstår det rett og slett ikke, at enkelte blir sure og sinte etter et dårlig slag eller et ødelagt hull. Jeg skjønner det ikke. Hjelper det på spillet å bli sur ? Hjelper det å kaste kølla til skogs ? Dusteri.
Det eneste som hjelper, er å tenke på neste slag og konsentrere seg om det. Samt å være positiv og blid.
jonny
tt med pirk (21. May 2006 14:36) * IP
Før du konsentrerer deg om neste slag kan det være smart å tenke over hvorfor det gikk galt?
  tiggern (21. May 2006 14:53) * IP
Sint - jeg?
Det skjer mye på en golfbane. Følgende betraktning er hentet fra golf.se:
Första klubban rök en junidag på Viksberg. Slaget var inte särskilt hårt, men stubben var tuffare än väntat och järnsjuan vek sig direkt. Därmed hade jag mist oskulden. Sen dess har det gått två åttor, en sjua till, en femma, en wedge ,en sandwedge och en hutlöst dyr spoon i grafit. På knappt sex månader.
Jag ger alltså alla som påstår att golf är en kostsam sport alldeles rätt. De som säger att jag är tidernas största psykfall på en golfbana, ger jag däremot bara halvrätt. Dels för att golffolket är hopplöst konservativt och uppsträckt fisförnämt i etikettsfrågor av den här typen, dels för att mänskligheten inte har begripit det stora behovet av att då och då slå sönder en golfklubba.
Sätt en trilskande järnfemma i händerna på vilken dåre som helst, låt honom dra den i ett träd, krossa klubbhuvudet mot en sten, skicka in skiten i skogen med en släggkastarsving eller kasta den mot en utdragen drunkningsdöd i ett vattenhinder - och dåren återfår sin sans, friden sänker sig, andningen återgår till det normala. Man drar en djup suck av lättnad och befrielse, rullar över på rygg som efter en lyckad bröllopsnatt. Det skulle finnas mindre aggressioner i världen om alla fick en golfklubba att lustmörda. Det är bättre än sex.
''Har du slagit sönder EN TILL!? Du är tammefan inte klok'', säger mina golfkamrater. Det kommer till och med fram människor som jag inte ens vet vad de heter och ser på mig med en blandning av avsky och förvåning, som om jag skulle bränt ner en kyrka eller våldtagit svärmor, och muttrar: ''Det börjar bli lite glest i bagen, har jag hört''.
De har inte förstått nånting. Att ha ihjäl en klubba är inget man går omkring och planerar. Man bestämmer sig inte för att ''på fjortonde hålet tror jag att jag ska ge wedgen en jävla smäll''. Ett klubbmord är en ytterst spontan gärning, en utlösning av naturkrafter, det kortaste, intensivaste och mest explosiva av utbrott, vilket förmodligen är anledningen till den sköna känslan efteråt.
Själva akten måste, trots allt, innehålla ett mått av finess. Man får inte hoppa omkring och gapa och skrika och svära och slå vilt omkring sig. En klubba ska dö med stil. Snabbt. Hårt. Tyst. Osentimentalt. Ingen ånger. Varken klubban eller motspelarna ska hinna fatta vad som är på gång innan det hela är över.
Själv håller jag på att utveckla det hela till en rätt skön konstart. De tre bästa av mina åtta mord gick till så här:
1) Spoon i grafit, köpt i Atlanta, forslad över Atlanten och likviderad på hål elva på Måsnaryd i Södertälje. Duff i utslaget, bollen tre meter från tee. Låg bra. Nytt försök med samma klubba. Duff igen. Ena handen om klubbhuvudet, den andra högt upp på skaftet, en blixtsnabb knäck över knäet, klubban i två delar, nästa sekund nonchalant slängd i hallonbuskarna bakom ryggen. Snyggt. Rent. Klassiskt.
2) Pitchingwedge av stål på Viksberg. Hål 12. Inspel från femtio meter rakt fram, skitlätt. Tittade upp för att skåda praktslaget. Men bollen gick spikrakt åt höger, parallellt med mig själv, rakt ner i ett vattendrag. Mycket lugnt, utan ett ljud, sänktes wedgen med en lätt underarmsrörelse ner i samma vatten. Vila i frid, din gris. Du får skylla dig själv när du var så dum.
3) Järnåtta i grafit på Ingarö skogsbana. Djävulskt svårt. Mentalt förberedd på trubbel. Uppträder vänare än en luciakandidat fram till nionde hålet. Lyckas träffa hålets enda utstånde gren, tunnare än mitt plastkort, och bollen i vatten. Snabb knäck över knäet igen. En Paul Azinger. Bra ljud i grafit. Schysst smäll. In i skogen med likdelarna. Ingen märkte nåt. Ett perfekt brott.
Nästa år blir det bättre. Jag räknar kallt med att åtminstone klara av en tio, tolv klubbor till. Tills dom förstår att mig jävlas man inte med. Och ni som går omkring och surar en hel runda, blir dåliga i magen, går hem och slår makan/ma
  Erik (21. May 2006 23:08) * IP
Hahaha, morsomt.
Virker nesten for utrolig til å være sant dette her.
|
Tilbake til innleggsoversikten (Her bruker du kun ett nick!)
|
